Aupair i USA

Ska snart ta bussen till skolan, måste bara duscha först så att jag inte luktar så jävla illa. Kommer att bli väldans trevligt att antligen få tillbakamin väska (förutsatt att inte Petra har glömt den) eftersom min frisyr numera nästan kräver plattång. Och med plattången fast i Åsum hemma hos Petra så har det inte varit så mycket mer att göra än att se ut som en kuk i huvudet. Men det är väl rätt trevligt om man gillar sånt.

Usch jag har värsta beslutsångesten, den äter upp mig inifrån och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag känner mig så taskig ibland, men jag har bara så svårt att bestämma mig. Jag är ingen förhållande mäniska har jag numera kommit fram till. Men hur lägger man fram det när man trivs ihop med personen något otroligt bra?

"Hej, jag har en allvarlig störning i min hjärna som gör att jag är oförmögen att ha ett förhållande. Ge mig en månad sen har jag tröttnat."

Nae,jag tor nog inte att det är det bästa sättet att ta tag i probblemet. Men vad är då bästa sättet? Det känns som om att det är nu jag måste leva. Sista året på gymnasiet, det är ju nu allt händer. Och efter gymnasiet så är det världen som gäller. (eller snarare usa) Usch, jag känner mig som en hemsk människa. En hemsk egotrippad människa som tydligen föredrar lösa hångel framför förhållande. Fy på mig.



Stort PS. ANNA fyller äntligen 18 idag. Tadadamdamtadam!