Aupair i USA

I lördags vankades det bröllop med pompa och ståt. Med mycket pirr i magen, illamående och irrnde blick klarade jag tillslut min stora uppgift. Att sjunga i kyrkan. Dock vet jag inte själv hur det lät eftersom det minnet är totalt bortblåst och kunde lika gärna ha varit en dröm. Fast det var det inte, för bröllopsgäster berättade minsann för mig att jag visst hade gjort det. Och det var ju lite tur, fast ändå inte. Men betyget blevklart godkänt och jag får känna mig otroligt nöjd med detta eftersom det är första gången i mitt jättegamla liv som jag utför någon sådan här akt.

Min mor var vaker somen prinsessa och jag började nästan gråta när jag såg henne. En riktig gräddklänning med långt släp hade hon såklart och det var nästan så att jag själv ville gifta mig ett tag. Ett litet tag.
 Festligheterna varade ända in på småtimmarna och kasedans (foxtrot för er värdelösa) stod högt upp på listan.
Efter bröllopsfesten blev det vin, chips och Guitar Hero hemma hos mig för oss som orkade lite mer. Det vill säga Jag Frida och Anna. Men jag är inte den som är den, utan jag inbjuder mitt hus även till den minsta skaran.

Somnade vid fem gick upp klockan tio för att hjälpa till med städningen klockan tio (eftersom mor och far så lämpligt åkte till Rhodos mitt i natten). Höll på med städningen till fyra sen hade inte jag någon ro att sova, det kändes som att så mycket behövde uträttas. Sen iväg till jobbet vid tio-tiden och väl där var jag död.
 Magen ville vänta sig ut och in samtidigt som kroppen ville svimma. Det var absolut ingen angenäm känsla och jag fick åka hem från jobbet för att sova.

 Detta känns absolut inte heller angenämt eftersom jag aldrig någonsin har varit sjukskriven från ett jobb, och då har jag ändå haft några stycken. Men någon gång ska väl vara den första antar jag.

Jag jobbade faktiskt inatt, vill jag bara påpeka.   Endast denna veckan kvar sen blir det till att jobba dagtid från och med måndag. Heja!

Hoppas att Festligheterna på fredag blir något utöver det vanliga så att jag fixar att jobba dagtid som en vanlig Svensson.





Fast just nu är jag mest förvirrad. Och detta långa inlägget gjorde inte saken bättre.