Jag var ganska lat men ändå jävligt duktig.
innan idag var det meningen att jag skulle simma, måndagförmiddag är en av mina simdagar i veckan. Men Wanja är fortfarande sjuk och Anna hann inte följa med mig. Jag har börjat tröttna på att simma ensam nu. Det är roligare när man har någon att göra roliga miner till i vattnet.
Trots detta tog jag mig i kragen och begav mig ut på en liten joggingtur istället. Det gick väl hyffsat bra ända tills jag kom hem och jag kände att mitt knä var dött. Satans Perkele knä. Aldrig kan man göra något förren det klagar.
Egentligen borde jag kört till skolan nu, jag har ett svagt minne av att jag skulle möta frida där snart. Vi skulle ha romantisk lunch på skolan och njuta av livets goda. (Korv?)
Så nu borde jag nog gå och föna håret lite.
Fredagen var förövrigt wunderbar! Petra är en bra värd och det var skoj. Förutom att vi tackade nej till lejonkungen för att spela mario hemma hos calle. Det var nog sämsta efterfesten i historien. Nästan.
NU blev det bråttom!
Fan va snygg du är!
