Dagen
Idag har jag inte gjort annat än att gråtit mig förstörd pga frustration och suttit i telefon. Jag tycker lite synd om stackars Charlotte som kom och kramade mig hela tiden och frågade mig varför jag var så ledsen. Jag är inte ledsen sa jag, jag är frustrerad. Och visst var väl det sannning.
Jag är fortfarande jävligt frustrerad och så stressad att jag känner magsåren komma. Nu hoppas jag bara på det bästa och hoppas att världen kunde vara på min sida någon jävla gång.
Finns det inget gräns på hur mycket skit man kan vara med om på en och samma gång?
Och så frågar människor mig varför jag inte tror på Gud?
Jag fattar att detta inlägget inte ger er speciellt mycket. Men jag ska berätta. När allt är klart, himmel eller helvete det återstår att se. Jag vill inte jinxa något.
Jag är fortfarande jävligt frustrerad och så stressad att jag känner magsåren komma. Nu hoppas jag bara på det bästa och hoppas att världen kunde vara på min sida någon jävla gång.
Finns det inget gräns på hur mycket skit man kan vara med om på en och samma gång?
Och så frågar människor mig varför jag inte tror på Gud?
Jag fattar att detta inlägget inte ger er speciellt mycket. Men jag ska berätta. När allt är klart, himmel eller helvete det återstår att se. Jag vill inte jinxa något.
Kommentarer
Trackback
