Hold my hand
Dagen har änsålänge varit oerhört bra. Inga vredesutbrott från C.s sida, inte ens när jag skulle lägga henne för att sova middag. Jag är lycklig.
Dock har jag ett litet ångestmoln över mitt huvud. Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån eller vad det betyder men det känns inte bra.
Förhoppningsvis kan Emma bota mig lite ikväll. När molnet visar sig brukar lite svenska hjälpa. Och skånskan klagar jag inte heller på trots att jag inte riktigt förstår henne alltid. Viss ord börjar tillochmed låta som mormor. Och då blir jag mest ledsen och saknar min världens bästa mormor.
Så här kan minsann Charlotte se ut när hon är på bra humör och tramsar sig. Jag tackar gud för att det finns sådana dagar!
åh nej osis då :/
Vi får göra ett uppslagsverk med simrishamns skånska ;P
Haha vad kul hon ser ut, men söt ;) Svårt att tro att det ibland döljer sig ett monster under hennes söta ansikte ^^
