Reunion.

Och helt plötsligt så fick jag en farmor och farfar.
Det var helt underbart att träffa de trots att jag inte fick fram så mycket som ett ljud under middagen. De däremot pratade i massvis och ville veta allt som hänt i mitt liv under dessa tolv åren.

Men jag fick även veta att farfar hade saknat sitt favoritbarnbarn något otroligt. Och att han bara hade väntat på att jag skulle ta kontakt när jag kände mig redo.
Och jag blev så rörd när jag såg att farfars ögon var helt tårfyllda när jag sa hejdå och kramade om honom för sista gången.

Och en annan viktig sak är att största fotot i hela lägenheten var på mig, trots alla barnbarn som de faktiskt umgås med.
Lite stolt där va.



Och visst är väl min farfar sötast i hela världen?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0