jag vet..
Jag har fått reda på så fruktansvärt mycket skit att ni nog inte kan förstå omfattningen av det. De jag trodde var mina vänner.
Varför ska jag alltid råka ut för sådant? Varför kan jag inte bara få vara lycklig någon jävla gång?
Inget halloween firande heller. Festerna som vi skulle på både idag och imorrn var såklart bara förfester som sedan skulle leda till utgång. Men eftersom bror är här hos mig sket det sig..
Just nu vill jag bara lägga mig i fosterställning och ligga så tills allt blir bra igen.
Jag har ingen aning om någonting och därför kan jag inte göra något heller. Jag kan inte åka hem för jag har inga planer alls vad jag ska göra men jag vill absolut inte stanna här.
Jag vill ha min mamma nu. Låt mig vara barn igen. Jag vill inte växa upp. Detta gör för ont.
Men gumman usch vad hemskt! Hade du inte varit så långt bort hade jag kramat dig. Saknar dig vännen!
Ärligt talat kan livet vara kass ibland. 40+ är den bästa tiden. Är det en tröst? Kram på dig. Du vet var du har dina nära..
usch .. jag vet hur den känns.. varje gång jag varit hemma har jag också fått en sån ångest... vill inte åka tillbara till norge, och väl i norge, vill jag tillbaka till sverige, men sen går det ett tag, livet går sin gång som vanligt i norge, och sen känns allt bra igen.. Men nu har du längre hem, med flyg, och allt.. och det kostar väl antagligen skit mycke för dig... :S så .. följ hjärtat ditt.. ditt hem finns kvar.. :) du får tänka igenom lite, och försöka hitta din vardag igen där, innan du bestämmer dig... Meeen annars finns det norge med du kan åka till? ;) ;) hehe kramis :) ...
