Det är de små skillnaderna som gör det.
Helgen har passerat i en faslig fart och det enda den efterlämnade var suddiga minnen och en förkylning.
Men lika glad för det är jag kan jag tala om.
Fredagen blev det lite vindrickande hemma hos Helena. Vi grät och skrattade om vartannat, som ni kanske vet åker Tess och Helena hem till Svearike nästa onsdag. Grymt sorligt.
Hursomhaver blev det en otroligt lyckad kväll som inte slutade förrän vi vid halvsex på morgonen kände att det kanske var dags att ge upp.
På lördagen vaknade jag av att jag sov i en bastu (egentligen var det Helenas rum men det kändes som en bastu..) lite skillnad när man är van vid att sova i minusgrader nere i en källare. Detta med AC är bra har jag hört. Lite sömn och en väldans huvudvärk gjorde inte direkt saken bättre. Så lite slötittande på film behövdes vrkligen.
Efter det blev till till att köra hem till Emma och göra oss vackra, höhö. En liten överraskningsfest för Helena och Tess var planerad och att hålla tyst var inte det lättaste, det vet ni som känner mig..
Vi åkte in till Downtown där Tess gick på någon snowboardfilm med Johan och jag, Helena, Emma och Jessica åt lite middag. Sen mötte vi upp Jess och begav oss vidare.
Tyvärr blev överraskningen ingen överraskning för för Helena eftersom Emma så duktigt försa sig. Men Tess blev minsann lite överraskad fast hon hade förstått att någonting var på gång.
En helt fruktansvärt lyckad kväll fylld med skratt, kegstands, shootguns och väldans massa djupa diskutioner om skillnaderna mellan våra respektive land. Kvällen slutade klockan 7 på morgonen så resten av söndagen blev mest lat. Väldigt lat.
Jag lånade 2 filmer från Red Box, 17 again och Ghosts of girlfriends past. Jag blev kär i båda två, och för första gången någonsin förstår jag hysterin över ac Efron. Gud vad han är snygg.
Ikväll hade jag kör och det gick väl sisådär med min förkylning. Men jag klagar inte, jag är mest fruktansvärt glad att jag slipper sjunga solo. Yes, min vilja väger mest.
Nu ska jag kolla på The Haunting in Connecticut. Jag kommer nog dö. Som tur är hyrde jag en komedi också, bara som att ha som lite reservplans om jag blir allt för rädd efter slutet på skräckisen.
Kanske inte det bästa att kolla på en kväll när man är ensam i en mörk källare.
Men jag är inte den som är den som ni kanske vet.
HÄR SKULLE VARA EN BILD MEN MIN KAMERASLADD ÄR LITEGRANNE BORTA. BE PATIENT!
Men lika glad för det är jag kan jag tala om.
Fredagen blev det lite vindrickande hemma hos Helena. Vi grät och skrattade om vartannat, som ni kanske vet åker Tess och Helena hem till Svearike nästa onsdag. Grymt sorligt.
Hursomhaver blev det en otroligt lyckad kväll som inte slutade förrän vi vid halvsex på morgonen kände att det kanske var dags att ge upp.
På lördagen vaknade jag av att jag sov i en bastu (egentligen var det Helenas rum men det kändes som en bastu..) lite skillnad när man är van vid att sova i minusgrader nere i en källare. Detta med AC är bra har jag hört. Lite sömn och en väldans huvudvärk gjorde inte direkt saken bättre. Så lite slötittande på film behövdes vrkligen.
Efter det blev till till att köra hem till Emma och göra oss vackra, höhö. En liten överraskningsfest för Helena och Tess var planerad och att hålla tyst var inte det lättaste, det vet ni som känner mig..
Vi åkte in till Downtown där Tess gick på någon snowboardfilm med Johan och jag, Helena, Emma och Jessica åt lite middag. Sen mötte vi upp Jess och begav oss vidare.
Tyvärr blev överraskningen ingen överraskning för för Helena eftersom Emma så duktigt försa sig. Men Tess blev minsann lite överraskad fast hon hade förstått att någonting var på gång.
En helt fruktansvärt lyckad kväll fylld med skratt, kegstands, shootguns och väldans massa djupa diskutioner om skillnaderna mellan våra respektive land. Kvällen slutade klockan 7 på morgonen så resten av söndagen blev mest lat. Väldigt lat.
Jag lånade 2 filmer från Red Box, 17 again och Ghosts of girlfriends past. Jag blev kär i båda två, och för första gången någonsin förstår jag hysterin över ac Efron. Gud vad han är snygg.
Ikväll hade jag kör och det gick väl sisådär med min förkylning. Men jag klagar inte, jag är mest fruktansvärt glad att jag slipper sjunga solo. Yes, min vilja väger mest.
Nu ska jag kolla på The Haunting in Connecticut. Jag kommer nog dö. Som tur är hyrde jag en komedi också, bara som att ha som lite reservplans om jag blir allt för rädd efter slutet på skräckisen.
Kanske inte det bästa att kolla på en kväll när man är ensam i en mörk källare.
Men jag är inte den som är den som ni kanske vet.
HÄR SKULLE VARA EN BILD MEN MIN KAMERASLADD ÄR LITEGRANNE BORTA. BE PATIENT!
Kommentarer
Postat av: Görel
-Nej-Petra är inte den som är den inte! Ha det gött!
Postat av: Emma
fan vad du är dålig kvinna, ANVÄND MINNESKORTET KANSKE! Haha ;P
Trackback
