pust.
En liten orossten lyftes från mitt hjärta och gud vad bra det känns.
Jag har varit i usa i över 8 månader nu. Hur sjukt är inte det?
Saknar er därhemma lite smått, speciellt eftersom jag nyss pratade med mamma. Blir alltid lite extra jobbigt då. Och så fick jag brev av min käraste mormor häromdagen. Mormor; jag vet att du läser detta och förlåt för att jag är så himlans dålig på att svara på dina brev. Men jag hörde att mamma hade skvallrat om att ett hemlisbrev kommer på posten snart. Ska bara ta mig tid att skriva det också..
Är grymt trött efter en dag fylld med förkylning och trams. Men snart kommer Helena att bo hos mig, det gör mig väldans lycklig. För Helena är en av de bästa jag vet faktiskt.
Detta kan nog vara det sämsta inlägget jag har skrivit i denna här bloghistorien. Jag skyller på förkylning och trötthet. Sen tog jag någon förkylningstablett innan som kändes väldigt stark, kanske den som gör huvudet suddigt.
Ha tålamod med mig kära vänner!
