Aupair i USA

Ibland blir så jag bara så otroligt glad när jag tänker på hur många fina människor jag har i mitt liv. Visst har jag stött på riktigt många rötägg i mina dar. Människor som tar energi utan att ge någon tillbaka är nog något utav det värsta, och det är så svårt att upptäcka till en början.
Men jag är glad att jag är den jag är och att jag iallafall har gett alla människor som har kommit in i mitt liv en chans. För om jag inte hade gjort det hade jag inte haft så många bra personer omkring mig.
 Jag är även otroligt tacksam över mina föräldrar som nästintill tvingade mig att åka iväg som aupair när jag i sista sekund tvekade. När jag efter flera års pratande och längtande fick kalla fötter. Att de pushade mig att åka iväg på det bästa äventyret någonsin.
 Under min tid har så har jag lärt mig mer om mig själv än jag någonsin hade gjort hemma i Kristianstad. Jag har lärt mig att jag inte behöver stå ut med personer bara för att. Jag har faktiskt en möjlighet att välja. Och visst att vissa människor har haft lite svårt att ta detta, men  jag gör bara vad som är bäst för mig själv.


Helena, en av de bästa människor jag någonsin mött.




Antar att ni undrar över min rubrik..
Idag skulle jag upp och ta lite frukost. Slängde bara på mig ett par joggingbrallor och en oversize hoddie. Lite yrvaket sådär drog jag upp dragkedjan och fastnade med bröstvårtan. FYFAN VAD ONT!
Blod överallt och just nu ser det ut som om jag just genomgått en bröstvårte operation.
Aj.