Aupair i USA

På fredag är de här i Denver mina kära parenteser. Jag kunde inte längtat mer, hoppas att veckan går snabbt som attans.

Bilder kommer i veckan. Tänkte lägga upp några nu men insåg att jag glömt kameran i bilen och jag tänker inte hänta den nu.
Ligger i sängen och kollar på den gamla kalle och chokladfabriken, sjukt impad faktiskt.


Riktigt onödigt inlägg, skyller på trötthet och mensvärk,

Nu sitter vi I en park och ska snart ga och fira earth day pa nagot college. Kan kanske bli kul. Solen ar framme iallafall, men blasigt sa in I helvete. Mitt har ar ackligt.

Sitter just nu I bilen pa vag till colorado springs. Det regnar som fan, ganska ovanligt for att vara colorado. Jag har redan forstort mitt paraflax, detta kommer bli en kul och blot trip.

Kanske ska tillägga att texten som min mamma sjöng gick såhär någonting.

I en sal på lasarettet där det vita sängar stod
låg en dödssjuk liten flicka, blåa ögon lockigt hår.
Så en dag hon fråga läkarn, får jag komma hem till mor?
Inte än min lilla flicka men till hösten blir det nog.
Hösten kom och flickan fråga, får jag komma hem till mor?
Inte än min lilla flicka men till vintern blir det nog.
Vintern kom och flingor falla över graven där flickan låg.
Hon fick aldrig se sin moder hon fick aldrig se sin far. (ganska säker på att jag själv hittat på denna sista meningen när jag var yngre för det funkar inte riktigt med resten. haha)

Idag är jag sådär lite småsjuk. Skulle egentligen iväg och tjänat lite extra pengar idag men absolut inte värt att smitta ungarna, räcker att jag redan smittat Charlotte lite.
Så nu sitter jag här, borde egentligen göra min läxa men humöret funkar inte för det. Egentligen borde jag vara superglad för gårdagen var toppen och min påg är världens finaste.
Men ändå känner jag mig sorgsen idag. Det är precis som om jag verkligen måste gråta. Så jag tänkte hitta en liten visa som jag alltid ville att mamma skulle sjunga för mig när jag var liten. Då förstod jag väl inte riktigt men sen när jag hörde den vid kanske tio års ålder igen började jag gråta.
 Nu är det såhär att visan jag letar efter är "i en sal på lasarettet" eller Lasarettetvisan". Men de versionerna som jag hittade på youtube låter inte alls så som min mamma sjöng den. Melodin är lite annorlunda och texten är väldigt annorlunda. I det stora hela handlar det ju självklart om samma sak men ändå för många olika ord för att det ska bli rätt.

Detta är versionen jag hittar på youtube.



Nu undrar ju jag om min mammas minne svek henne och hon bara hittade på lite egna ord här och var eller om det faktiskt finns en annan version av denna visa?

Minst sagt! Innan idag lekte vi utomhus med tshirt och shorts, hoppade lite studsmatta och sa. Sen gick vi in for quiet time. Kollar ut 5 minuter senare och sa regnar det lite smatt. Udda tanker jag for har regnar det ju aldrig. Hor varsta askdundret och sen borjar det hagla golfbollar. Och da skojar jag inte, ett fonster inne hos grannen pajade. Helt galet vad det bullrade och hade sig. Nu har det slutat iallafall efter jobbet blir det till att umgas med auriele. Har inte traffat travis sen I mandags, kanns konstigt eftersom jag har traffat honom varje dag I tre veckors tid. Men vi har bada tva varit upptagna pa varsitt hall. Forhoppningsvis har vi tid att ses pa torsdagkvall annars blir det inte forran lordagkvall eftersom jag jobbar hela helgen. Galet. Nu tittar solen fram igen! 2 minuter efter hagelskuren, haha.

Skulle bara testa om det funkar att blogga med min nya blackberry. Hade ju varit valdigt festligt. Tyvarr sa funkar det inte med svenska apps, men jag tar vad jag far! Hoppas att detta funkar nu for om det gor det far ni betydligt fler uppdateringar.

Vet inte riktigt vad som hände men någonting var det minsann..
Denna bilden skulle också finnas i föregående inlägg, dumma blogg.se

Idag blev jag helt otroligt glad! För vad kom med posten om inte ett litet paket från Svea rike, ett paket från min fina Stefanie innehållande "karamellpojkarnas Kanon Salt", "Tass-salva" (förklaring kommer snart.. haha) och ett fint brev från henne.
Det är när man åker iväg på sådant här som man verkligen inser vilka som är ens riktiga vänner. Jag säger absolut inte att jag behöver få paket hemskickat till mig för att förstå det. Men man vet liksom vilka som alltid är där. Man behöver inte prata så ofta men man vet att de finns där.
 Det är ju det som är så konstigt men samtidigt underbart med Stefanie. Nej vi träffas inte alls ofta, på grund av att hon bott i Kalmar och pluggat och innan dess när vi inte hade körkort i Höör. Men jag anser ändå at hon är en av mina bästa vänner, om inte den bästa. Och så kommer det nog alltid vara. Jag tror att det är på grund av våra olikheter som vi går så bra ihop. För två mer omaka människor kan man nog inte hitta. Men jag älskar iallafall min vackra Stefanie.
 Det ska iallafall bli roligt att se på min födelsedag hur många grattis det blir detta året eftersom jag inte har min svenska mobil längre och man inte kan välja den enkla utvägen!
Iallafall så struntade jag i att skicka hem födelsedags hälsningar till majoriteten detta året. Känns bara onödigt när man inte får något tillbaka.


Här har ni iallafall vad lilla Stefanie skickade.


Tydligen så finns det numer ett gamla apoteket och ett nya apoteket i sverige. Det visste jag inget om men på nya apoteket säljer de inte försvarets längre (What?!) så istället fick jag "tass-salva" som skulle vara likadant. Och det var det faktiskt!
 Men måste dock erkänna att jag blev lite orolig först när jag läser skyddar och mjukar upp torra tassar. haha



Och sen så har ni ju varit på mig som en hel hönsflock om att visa en bild på Travis. Och jag antar väl att jag får göra det. Visa min lilla 17-åriga pojke på bild! (Nej han är 24 och inte 17 men han ser ut som det litegranne. Speciellt på dessa bilderna när han är nyvaken.)




Hoppas att han inte läser detta inlägget för isåfall kommer han nog döda mig för att lägga ut en bild där han enligt sig själv ser ut som en invalid. Man gör väl vad man kan liksom.

Nu ar klockan over 12 har och det ar exakt 2 veckor tills mina parenteser kommer hit.

Börjar snart jobba men tänkte slänga iväg ett snabbt blogginlägg eftersom jag varit så fruktansvärt dålig på det senaste tiden.
Iallafall så blev det bio med Auriele och Priscila igår, kollade på Date Night. SJUKT ROLIG FILM! Den var bara så klockren, och jag älskar både Tina Fey och Steve Carell så kanske inte jättekonstigt att denna föll mig i smaken.
 Sen så håller jag och Travis just nu (inte just nu i denna sekund, men vi hann inte avsluta den sist) på att kolla på Män som hatar kvinnor med engelska undertexter. Han är helt inne i den och kan inte kolla klart på den utan mig eftersom att översättningen suger och ibland fattar man inte alls vad de menar. Plus att de missar att översätta väldigt viktiga delar. Så det blir väl att åka hem till honom efter jobbet idag tror jag och kolla på resten. Ganka sjukt att vi har träffats varje dag nu i två veckors tid. Men jag klagar absolut inte!
 Berättade jag förresten att jag introducerade honom för mina föräldrar häromdagen? Jo minsann. Skype är väl en finfin uppfinning det där. Börje pratade engelska och jag skrattade, gud hur ska det går när de kommer hit egentligen? (vilket förövrigt bara är 15 dagar tills det sker. WOHOO!)

Har även kollat på den sämsta filmen på länge nu i dagarna. The Box. Spara er besväret, slösa inte bort dyrbar tid i ert liv. För fyfan vilken värdelös film. Noll handling och bara sjukt fjantig. När den var slut så fick jag helt seriöst ångest att jag hade slösat bort de timmarna av mitt liv.

Nu ska jag ringa Travis innan jag börjar jobba så att han ska få säga sin svenska mening för dagen. Han har gett sig fan på att kunna lite svenska tills mina föräldrar kommer hit, och han är faktiskt jätteduktig! :)



Ps. Jag har en ny telefjonk igen. 4 telefonen på 14 månader. Fast de uppgraderas hela tiden så jag klagar inte. Denna gången fick jag en blackberry och jag är fullkommligt kär i den. Toppenmobil!


Ps2. förlåt på bildbristen, jag har glömt min kamera senaste tiden. Men nu ligger den i väskan så att den alltid följer med. Ska bättra mig!

Min telefjonk är död. Bara till att be om telefon nummer 4 och hoppas att de håller tills jag åker hem iallafal. Hur lyckas jag?
Håller tummarna för att min host ska ha en extra. Jag får panik utan min telefon, känner mig naken och utblottat och det kliar i hela kroppen.
Förhoppningsvis så har min värdpappa en gammal till mig annars får fan Travis fixa det. Det är trots allt hans kattjävels fel.

Förresten så är det toppen väder idag, igår kände jag att jag fick lite färg i ansiktet och jag känner hur allt blir bättre!



En härligt fin sommardag. Saknar sommarkvällarna i Idas stuga.

Ikväll ska jag passa Brady och Kinsley igen, aldrig fel med lite extra pengar! Och det är inte direkt så att de ungarna är jobbiga alls, världens snällaste så det är ju som rena semestern. haha.

Sen så har jag stora planer på gång just nu. Väldigt stora.
Jag och en viss person har planerat detta bra, men mest jag.

Ni får veta inom en snar framtid. (Ledsen mormor, det är inget nytt överraskningsbesök till sverige!)

Men det behöver absolut inte jag oroa mig för eftersom jag är en sådan otroligt fin människa!
Fast ibland älskar jag att bara luta mig tillbaka och se hur karma gör sitt jobb. Visst kan det ta lång tid men när det smäller så smäller det.
Skadeglädje på högsta nivå!


Nu ska jag hem till Travis litegranna tror jag, eller inte än för han är i studion. Men senare, ska nog kolla på någon festlig film och så.

Varför kan jag inte bara få lov att vara frisk någon jävla gång?




Tänker på dig Lina, vet hur svårt det är♥

Ibland blir så jag bara så otroligt glad när jag tänker på hur många fina människor jag har i mitt liv. Visst har jag stött på riktigt många rötägg i mina dar. Människor som tar energi utan att ge någon tillbaka är nog något utav det värsta, och det är så svårt att upptäcka till en början.
Men jag är glad att jag är den jag är och att jag iallafall har gett alla människor som har kommit in i mitt liv en chans. För om jag inte hade gjort det hade jag inte haft så många bra personer omkring mig.
 Jag är även otroligt tacksam över mina föräldrar som nästintill tvingade mig att åka iväg som aupair när jag i sista sekund tvekade. När jag efter flera års pratande och längtande fick kalla fötter. Att de pushade mig att åka iväg på det bästa äventyret någonsin.
 Under min tid har så har jag lärt mig mer om mig själv än jag någonsin hade gjort hemma i Kristianstad. Jag har lärt mig att jag inte behöver stå ut med personer bara för att. Jag har faktiskt en möjlighet att välja. Och visst att vissa människor har haft lite svårt att ta detta, men  jag gör bara vad som är bäst för mig själv.


Helena, en av de bästa människor jag någonsin mött.




Antar att ni undrar över min rubrik..
Idag skulle jag upp och ta lite frukost. Slängde bara på mig ett par joggingbrallor och en oversize hoddie. Lite yrvaket sådär drog jag upp dragkedjan och fastnade med bröstvårtan. FYFAN VAD ONT!
Blod överallt och just nu ser det ut som om jag just genomgått en bröstvårte operation.
Aj.

Legat i sängen mest hela dagen. Ganska sur på mig själv att jag somnade till vid 3 och inte vaknade förrän 6, missade halva dagen. Kunde ha städat mitt rum under de timmarna eller något. grr.

Sen har jag fått ett återfall, mina naglar är inte långa och fina längre. Jag bröt 3 naglar på en hand sen fick jag panik på att det såg så dumt ut och pillade av resten. Dumt jag vet. Men nu är det bara att ge sig på det igen och låta de små liven växa.

Nu ska jag upp och göra lite soppa och äta några knäckisar har inte ätit sen jag kräktes igår och det märks verkligen.