Packlistapackåsnapacksäck.
Som jag nog kanske har nämt några (ganska många) gånger så flyger vi imorgon. Turkiet hägrar ganska mycket skulle jag vilja påstå.
Fönsterplatsen på planet är as usual min och därmed är allt på topp!
Packningen kunde dock gått lite granne bättre, finns det någon handbok i hur man packar smarast? Och farmförallt lättast..
Nu måste jag iallafall duscha, skrubba och raka inför morgondagen.
Raka är förövrigt ett ganska äckligt ord, jag tänker bara på håriga rövar av någon anledning. urk.
SAKNA MIG INTE FÖR MYCKET NU SWEEEEDEN!
Turkland kunde gett vuxenpoäng.
Nu var det 4 dagar och fem timmar sen jag skrev mitt senaste blogginlägg.
Jag vet att ni är extremt besvikna på mig men för en gångsskull har jag tagit tag i mitt liv.
Kalla mig gärna duktig.
- Jag har skrivit klart mina tack-kort
- Jag har skickat in alla mina au-pair papper
- Jag har tränat minst 4 pass i veckan i minst 3 veckor nu, eller kanske 2..
- Jag har börjat packa liite kläder
- Jag har tagit avstånd från idioter
- Jag har blivit 2 snäpp mer vuxen skulle jag vilja påstå.
För på lördag åker vi till Turkland och jag är så happy happy.
Skrattfnatt på jobbet idag, allt för att överleva i julskinkedjungeln.
Topp 10
Trots att jag var nykter var det roligt som aldrig förr och stämmningen var ljuvlig.
Hoppas att ni har hört talas om ironi.
Tand-Fetisch när det är som bäst
Förutom att vi var 4 man kort och fick nöja oss med att köra en maskin skinkor så stötte jag ihop med någon på vägen till skåpet.
Stressig och svettig som jag var, eftersom jag lovat att skjutsa Hampus till polisen utan att först tänka att jag skulle vara och lägga upp mitt träningsschema halv fem så blev det lite stressigt.
Och vem lyckas jag inte krocka med i min iver att så snabbt som möjligt komma till skåpet utan att träffa någonpratglad typ.
Rafael.
Och de som har jobbat med mig vet mycket väl vem Rafael är. Och de som inte vet det kan jag minsann berätta lite kvikt såhär innan maten står på bordet.
Rafael är en Polack (jag vet förlåt, men han är inte så polsk egentligen..) med världens finaste tänder. Okej jag erkänner, jag har en sjuk jävla tand/smile fetisch.
Jag har inte träffat honom sen i somras när vi jobbade lite tillsammans. Det kanske inte låter så längesen men när man är van vid att glo på en människas leende konstant blir det lite konstigt när man aldrig ser personen.
Till historien hör givetvis att Rafael snäll och charmig som han är försökte inleda ett samtal medans jag stressas som jag var bara sprang vidare. Förlåt Rafael!
Jag vet att han är Polack och har fula kläder och frisyr.
Men hans tänder!
Livet med Wanja
Den där Wanja är inte riktigt funtad som andra normala människor.
Hon lyckas i stort sett med allt. Och med allt menar jag allt sånt som egentligen inte kan hända.
Visualisera den sjukaste och mest otroliga situationen du i din vildaste fantasi kan frammana..
Klar?
Vad du än tänkte så har hon gjort det. Att göra en Wanja har numer blivit ett begrepp som står skrivet i Svenska ordböcker.
För att ge er ett litet aktuellt exempel.
-I lördags åkte vi som jag skrivit tidigare till Ullared. På vägen hem var alla glada i hågen och övertrötta tack vare den tidiga morgonen. Eftersom bilen hade stått i solen några timmar och mest liknade en sauna var det rutorna ner och fram med soltaket. (Ner med soltaket, bort med, ut med? Hur säger man egetligen?)
Då kommer mina kära medåkare Wanja, Magda och Linn på att det skulle vara väldigt lajbans att sticka ut huvudena lite sådär fräsigt. Sagt och gjort.
Jag som på hemvägen var en ansvarsfull bilförare beskådade deras upptåg lite i ögonvrån och får syn på Wanja. Wanja som tycker att det skulle vara ännu lite mer fräsigt om hon kunde filma hur skojiga de såg ut där uppe på taket när vinden flaxade i håret och flugor attackerade svalget.
Jag, som tidigare har varit med om Wanjas bravader och misslyckade upptåg, säger till henne lite så där på skoj: -Tappa inte mobilen nu!
Vad händer?
Mitt under videosessionen slinker mobilen hur handen. Wanja skriker förtvivlat att vi måste vända samtidigt som hon ser en långtradare bakom oss. Mobilens liv passerar i revy (vilket borde ha gått ganska snabbt eftersom hon nyss har köpt den) innan den slår i marken.
Hursomhelst så vänder vi om, magda rusar ut ur bilen i bara strumporna för att iallafall rädda minnes- och simkort.
Vi gråter och skrattar om vartannat och förstår inte vad som egentligen har hänt. Det enda vettiga vi kommer fram till är ändå.
-Din mamma kommer att döda dig Wanja.
Efter Stresset och stimmet är mina kära vänner totalt utmattade. Så 2 mil senare ligger hela bunten snarkandes i bilen och kvar är jag.
För att underhålla mig själv fick jag leka arga minen med bilisterna på motorvägen. Vilket inte riktigt uppskattades av alla men jag hade kul. Och jag har också kommit fram till hur mycket kul man kan göra när människor försöker köra om en. Nog sagt om det.
Om just du som läser detta tycker att den där Wanja verkar vara en klass för sig så borde du lägga på minnet att detta är en av de milda händelserna.
En sak som är säkert är iallafall att man får aldrig en tråkig stund när hon är i närheten. Och henne ska jag vara utomlands med i en vecka..
Fit for fight
Igår så var jag minsann och dar väldans duktig och körde två träningspass.
Först blev det spinning zon3 och en halvtimme efter var det dags för afrodans. Afrodans som för övrigt var det roligatse jag har gjort på länge. Det var inte jobbigt under tiden utan bara riktigt annorlunda och fräsigt.
Men såhär dagen efter känns det i kroppsdelar som jag inte ens visste att jag hade och muskler som absolut inte borde existera.
Idag hade jag bokat coreboll klockan sex. Men när jag kom hem från jobbet var jag död. Dödens död.
Det har varit en sådan stirrdag som aldrig riktigt ville ta slut. Först var jag toppen, glad och munter. Men inför sista passet dog min energi, det var precis som omnågon drog ur proppen.
Avboka.
Men inte ska jag avboka mer nu inte! Får se om jag tränar något imorgon skulle behöva städa mitt rum och vila ut inför lördagen.
För på lördag beger jag mig med två följeslagare (Wanja och Magda) till Ullared för att rota bland onödigheter och nödvändigheter. Billigt när det är som bäst.
Och roadtrip är aldrig fel har jag hört. Trots att vi denna gång får nöja oss med min gamla Gunilla-Greger (som numer har blivit omdöpt till tinky-winky av Hampus.)
Don't you die on us.
Sensual.
Beställde lite alkoolhaltiga drycker att förtära på bussen eftersom vi har hört från många och säkra källor att busstransfern tar två timmar.
Förkrök på bussen är aldrig fel. Har jag hört.
Hur som helst så förutspår jag fint väder. Det är egentligen allt som behövs. För om jag får lika dåligt väder som vi fick på påsklovsresan så vill jag inte vara med längre.
Solgaranti?
Någon som egentligen vill veta vad jag ska göra imorgon? GISSA!
Jomenvisst ska jag leka med julskinkor igen. Mest bara för att ni alla ska skänka mig en tanke på julafton. Mähä. (lite oväntat det där)
Okej, helgen blev ett litet misstag. Eller ganska stort.
Men låt mig va, igen!
Äntligen
Nej på riktigt har jag åter igen tagit tag i mitt liv men denna gången ska det bli skillnad.
Köpte medlemskort på Åhus träningscenter idag och deras service var minsann inte att leka med!
Blev helt otroligt bra bemött och fick privat tränings-rådgivning innan jag köpte mitt kort. Där de frågade vad jag ville få ut av min träning och hur de kunde hjälpa mig att uppnå maximal träning.
Nästa måndag är det dags att träffa en personlig tränare och gå igenom mitt tränings-schema mer grundligt.
No more fat-kid.
inte igen
Mina fötter mår fortfarande inte riktigt bra och jag undrar just när jag ska lära mig att discodans och depumpsen inte går ihop.
Ganska många onödiga taxiturer blev det också, men har man beslutsångest så har man.
Snart åka och träna, egentligen orkar jag inte. Men jag har lovatmig själv en gång för alla att jag måste ta tag i mitt liv.
Jag är trött på att vara tjock, behöver ändring nu.
Tack för att jag finns.
Eftersom att alla andra bloggar jag har besökt det senaste hyllar massa kändisar och annat tjafs skulle jag vilja passa på att hylla mig själv.
Mest för att ingen annan gör det och för att jag är ganska bra ibland.
Och där släppte vi egotrippen.
Tilda gav mig ett riktigt husmors-knep för min förkylning igår. Och desperat som jag är så provade jag såklart det det första jag gjorde idag.
Detta recept sägs hjälpa mot förkylning stukade fötter och brustna hjärtan. Dock tror jag bara att jag kommer att "tillaga" det när förkylningen tar vid.
Oj vad jag känner att Just Du är väldigt spänd på att veta vad detta fantastiska recept innehåller.
Det är faktiskt inte så svårt som det låter, till och med jag som har min kock-tummen mitt i handen lyckades.
Det är ganska simpelt, pressa en apelsin så att du får sån där smarrigt god färskpressad apelsin juice. Sen efter du har gjort det förstör du den goda apelsinjuicen genom att pressa i några vitlöksklyftor.
Sen dricker du helt enkelt.
Det är extremt smarrigt och jag lovar att du inte kommer att bli störd av någon männsiska på de närmsta dagarna.
Jag osar extremt mycket vitlök så jag tycker synd om mina stackars arbetskamrater imorgon. Förlåt.
25 dagar. Och på Fredag blir det bäst-Fest!
